.JPG)
Denna berättelse är från Therigatha (ungefär "Nunnornas verser") ur den buddhistiska palikanon, från dom dikter som skrevs av munkar och nunnor som levde samtidigt som Buddha, samt från kommentarerna till dessa dikter. Kommentaren är skriven ganska långt i efterhand men verkar i alla fall delvis trovärdig. Just va gäller dom här två kvinnorna har kommentatorn rätt bra koll. Jag har broderat lite dock. Dialogen är min och det finns inget om att dom satte sej att äta under ett träd, däremot att Patachara tyckte synd om Chandra. Deras dikter skiljer sej åt i stil rätt mycket. Patachara är betydligt mer försiktig med va hon lämnar ut om sej själv och hennes dikt handlar egentligen mest om hur hon nådde upplysningen, historien om hennes liv kommer enbart från kommentatorn. Chandras dikt (och hon heter Chanda på pali för den som skulle vilja leta upp dikten, och det är den fan värd) har ett enklare språk och andas väldigt mycket tacksamhet gentemot Patachara. Mötet mellan Buddha och Patachara är i original lite annorlunda men själva poängen är densamma. Det finns inget dokumenterat om vilken meditationsmetod Buddha föreslog henne men den som nämns här är ganska vanlig så det är en hygglig gissning från min sida. Att det skulle ha hänt i Patna finns väl inget direkt belägg för men det va ju där i trakterna som alltihop hände. En intressant sak med den här litteraturen är att den delvis ger oss en annan bild av Buddha än den vi är mest vana vid här i väst. Han kan bli lite för mycket symbol och ikon här och för lite människa. Han avbildas sittande i lotusställning och med ett upphöjt lugn över ansiktet medans berättelserna om hans liv ger oss bilden av en mycket aktiv man, som blev ordentligt förbannad då och då.
