Den unge prins Rama

Vissa bilder ändrar lixom karaktär när man lär sej mer om dom. En vanlig bild på Rama är som liten pojke, och den brukar va äckelsöt. Bortsett från att han är blå då men det är en detalj i sammanhanget, nästan. Nu är det alltså inte en liten blå indisk Cupid som tittar på oss, det är Gud själv, Vishnu i Ramas kropp, nedstigen till världen för att rädda den från demonen Ravanas ondska då Ravana fått löftet av Brahma i ett svagt ögonblick att ingen gud eller demon ska kunna besegra honom. Varpå Ravana börjar lägga världen under sej! Så Vishnu, Beskyddaren, måste inkarnera som en människa, som Rama, för som Gud kan han ju inte göra nånting åt saken. Den lilla pojken vet inte ännu va som väntar honom och ändå... nånstans vet han, blicken brukar vara självsäker. Gud ser på oss med ett barns ögon, med ett löfte om hopp, om trygghet och med läget under fullständig kontroll. Pilbågen är inte till för att skjuta nåra kärlekspilar, med den ska han i sonom tid fälla Ravana. Det finns något mycket fascinerande i den bilden, därför satte jag mej och ritade en egen version av den (som saknar en del viktiga detaljer men det får va så länge).